Kryper fram ur filten

 
Efter en period av att jag legat och tyckt synd om mig själv, snorat, hostat och varit bedrövlig så börjar jag piggna till och pennorna smyger fram igen. Laddaren till kameran har dock smygit iväg så det får bli mobilfoton.
 
Translation.
After a peroiod of being sick with a cold I am starting to feel better and the pens are emerging from the shadows again. Thou, the carger for my camera has disapeared so for this time you get mobil phone photos.

Die fokken Antwoord



Nu är vi tillbaka i de jämtländska skogarna igen efter att ha fått se Die Antwoord på Dans Dakar. Woop woop!
Men eftersom att jag är ungefär tre äpplen lång och det var smockat med folk som några huvuden högre än mig kunde jag knappt se scenen, så fick jag se stora delar av konserten via kameran som jag kunde hiva upp över huvuden och studsande ryggsäckar. Känner mig alltid så sjukt ohäftig och obekväm på konserter. Men det var fint ändå.

 
Translation.
Now we are back in the forests of Jämtland again after seeing Die Antwoord on Dans Dakar. Woop woop!

But, because I'm about three apples tall and it was so full of people a couple of heads taller than me I could not see the stage, I got to see much of the concert through the camera that I could heave up over heads and bouncing backpacks. Always feel so sick uncool and awkward at concerts.

セーラー服

 
Vi är i el Stockholmo denna helg, ska gå på Dans Dakar och passar på att umgås lite med våran vän Pede då vi ändå är i hans hemtrakterr. För ett tag sen lovade jag honom ett porträtt och nu när vi ändå skulle ner tänkte jag att det var dags att ge honom det. Jag hoppas du tycker om den Peder, det är så här du alltid kommer se ut i mitt huvud!

 
Translation.
We are in Stockholm this weekend, will go on Dans Dakar and took the opportunity to hang out a bit with our friend Peder. A while ago, I promised him a portrait, and now that we were going down to his home town, I thought it was time to give him that. I hope you enjoy it Peder, this is how I always will remember you!
 

Sommaren som försvinner


Den där semestern jag skulle spendera med att rita och måla och hålla på. Vart tog dne vägen? Varje år längtar jag efter sommaren och tänker att jag ska minsan rita så fingrarna blöder då det är så ljust om dagarna. Sen ligger pennorna där och väntar. Tills plötsligt en dag då hösten börjat närma sig och dagarna börjar bli kortare igen. Det är då jag kommer igång. Som nu.
Tror jag måste sikta på att investera i riktigt bra belysning för vinterhalvåret istället och lägga ner den där drömmen om kreativa sommarkvällar.

Translation.
My vacation where I would spend all my time with drawing and painting and stuff. Where did it go? Each year I long for summer, thinking that I will draw until my fingers bleed when it is so bright and sunny in the evenings. Then the pens just lay there, waiting. Until suddenly one day when the fall started approaching and the days are getting shorter again. That's when I start. Like now. I think I have to aim at investing in really good lighting for the winter instead and put down that dream of creative summer evenings.

RSS 2.0