Nu är dom här!


Nu äntligen är mamma och lillasyster här hos mig i Tokyo! Tänker sitta fastklistrad som ett plåster på dom medans de är här.
 
Translation.
Now finally my mom and little sister are here with me in Tokyo! Will be glued as a patch on them while they're here.

Whaaaaaaa!

 
I morse skulle jag egentligen mötta upp mamma och lillasyster på flygplatsen här i Tokyo, men vi hade tagit fel på dagarna, så blir inte förren imorgon jag får hämta upp dom. Längtar så jag tror jag ska spricka och plötsligt blev det ännu längre tid att vänta.
MEN! Vet ni vad jag fick se då jag vaknade upp istället? Titta på det här! Underbart duktiga
 Melissa Sue Stanley har målat av mig! Jag älskar hennes sätt att måla, hon har så himla fin penselföring och flyt i sina bilder.
Jag känner mig så smickrad så jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv! Tack för att du gjorde en tråkig dag så mycket bättre! Jag äääälskar den! ♥
 
Translation.
This morning, I actually should have met my mother and little sister on the airport here in Tokyo, but we had the wrong date, so will not be until tomorrow I get to pick them up. Longing so I think I'll crack and suddenly it became even longer to wait.
BUT! You know what I saw when I woke up instead?! Look at this! Wonderfully talented Melissa Sue Stanley has done a painting of me! I love her way of painting, she's has so damn nice brushwork and fluency in her paintings. I feel so flattered so I do not really know what I'm going to do with myself! Thank you for making a boring day so much better! I love love love it! ♥

Evonnz

 
Här är den färdiga teckningen föreställande Evonnz med hennes sjöjungfruhår (hennes Instagram). Ni som följer min instagram fick en tjuvkik igår på den.
Är blandade material, grundat med markers, sen akvarell och akvarellpennor varvat några lager. Gillar att lägga en jämn grund i botten så jag får bort den kalla vita ytan innan jag börjar skugga. Har blivit sjukt många lager färg, först färglade jag, ångrade mig, suddade och målade över med vitt, ritade igen, målade över med vitt, målade igen, ritade lite osv.
Men nu får hon vara färdig!


Translation.
Here is the finished artwork depicting Evonnz with her mermaid hair (hennes Instagram). You who is following me on instagram got a sneak peek yesterday. It's made with mixed materials, first a layer with markers, then watercolor and watercolor pencils. I like adding a uniform base with markers in the bottom so I get rid of the cold white surface before I start adding shadows. Have been sick many layers of paint, the first color I added, changed my mind, erased and painted over with white, drew a little, painted over with white, painted again, drew a little and so on. But now she is ready!
 

And now it's time for some colour

sneak peek

Hur kommer man igång igen?!

 
Testar mina nya blyertspennor, snodde mig ett ansikte från Evonnz som jag följer på Instagram och satte igång med en liten teckning. Idag fick hon hud och läppar. Resten kommer nog imorgon, går så himla långsamt kommer som inte riktigt igång...
 

Translation.
Testing my new pencils, stole me a face from Evonnz who I follow on Instagram and started with a small drawing. Today, she got some skin and lips. The rest will probably come tomorrow!


Visitkort visitkort mängder av visitkort...


Känner mig alltid lika malplacerad då folk börjar byta visitkort då jag är ute. Brukar klottra ner min hemsida och mailadress på ett svettigt litet kvitto i nödfall. Men nu är det slut med, beställde mig en bunt smala visitkort med utdrag från några av mina teckningar, så nu har jag sjuka mängder visitkort att slänga på folk i tid och otid... 

Translation.
Always feel a little out of place when people begin to exchange business cards. Scribbling down my website and email address on a sweaty little receipt in case of emergency. But now it's over with that, ordered me a stack of thin business card with pictures from some of my drawings, so now I have crazy amounts of cards to throw at people day in and day out...

Finders keepers?

I fredags var jag ute med vänner, hade jätteroligt och studsade runt barer i halva Tokyo tills solen gick upp. Dagen efter då jag vaknar inser jag till min förtvivlan att mitt där i öldimmad hade jag blivit av med kameran någonstans. Panik!

Efter att spanat igenom Connys foton på hans mobil lyckades vi räkna ut vilken bar jag senast hade kunnat haft kameran. Hade detta varit i Sverige hade jag inte haft jättehöga förhoppningar om att få igen den, men här är det en lite annan grej att tappa prylar.

Första gången jag blev av med något här i Tokyo, jo jag är rätt klantig och blir ofta av med prylar, men iaf, första gången så tappade jag min plånbok i en park. Hade lyckats strosa runt i minst en halvtimme innan jag märkte att den var borta. Fick en gnutta panik då mitt Alien Registration Card är i plånboken, blir jag stoppad av polisen för kontroll och ej har med det är det galet höga böter. Gick svettandes tillbaka hela vägen och kikade i varje liten vrå längst vägarna och plötsligt. Tada! Där låg den, någon snäll rackare hade tagit och lagt upp den mitt på en parkbänk.
 
Det är inte jätteovanligt här att man kan se tappade saker som ligger på trottoarkanter, brevlådor, parkbänkar, knutna runt lyktstolpar. Istället för att plocka med sig det hem så lägger folk upp dom så de blir lättare att hitta. Runt hörnet från våran lägenhet ligger det en klocka uppe på ett elskåp och väntar på en ägare. 

Åter till kameran iaf, som ni kanske räknat ut redan så fanns den mycket riktigt kvar där på pubben på måndagen och väntade på att jag skulle hämta den. Helt underbart! Nu behöver jag inte blogga med webcambilder.

Translation.
Last Friday I was out with friends, had a great time and bounced around the bars in half Tokyo until the sun came up. The following day, I realize to my despair that during my visit in the beer mist I had lost my camera somewhere. Panic! After gazing through Conny's photos on his cell phone, we managed to figure out which bar I had last had the camera. Had this been in Sweden I do not know if I had had high hopes of getting it back, but here it's a little different thing to lose stuff.
The first time I lost something, yeah I'm pretty clumsy and often lose my stuff, but anyway, the first time I lost my wallet in a park. Had managed to walk around for at least half an hour before I noticed that it was gone. Got a bit of panic when my Alien Registration Card is in my wallet, if I get stopped by the police for control and not have it on me I can get crazily high fines. Went all the way back and peered into every little nook at the roadside and suddenly. Tada! Where it was, any kind person had taken and laid it in the middle on a park bench. It is not very uncommon here that one can see dropped items located on sidewalk edges, mailboxes, park benches, tied around lampposts and so on. Instead of finders keepers, people lays them so they're easier to find. Around the corner from our apartment there is a clock on top of an electrical box, waiting for an owner.
Well, Back to the camera, as you may have already figured out the camera was still there at the pub on Monday and waited for me to get it. Absolutely wonderful! Now I dont have to blog with webcam pictures.

RSS 2.0