De senaste dagarna har gått åt till att jobba klart i studion, packa, avskedsfika i massor och så har jag målat ett bidrag till Iduntävlingen. Blev precis färdig, bara en stund innan sista dagen på tävlingen tar slut. Hur det blev får ni se vid senare tillfälle då jag knäppt fler och bättre bilder, mer tjuvkikar på processen har jag slängt upp på min Instagram (heter bokkei där med)

Det här med att säga hej då till familj och vänner var lite svårare än jag trodde, i mitt huvud tänkte jag "äsch, Tokyo blir skitkul och man har ju kontakt via internet med alla och det kanske inte blir så länge vi är borta, här ska inte fjantas!", men sen då jag gjort det sista i studion och alla gått hem så slutade det med att jag satt och hulkgrinade i bilen på väg hem samtidigt som jag mulade Mc Donalds. Är nog fjantigare än jag tror.

Translation.
The last few days have been spent working in the studio, pack my stuff, farewells in plenty and so I have painted a contribution to the Idun competition.
Just got finished, just a moment before the last day of the contest ends. Is so hard to get the right colors on photos of paintings without daylight, but think I got it right.

This about saying goodbye to family and friends was a little harder than I thought, in my head I thought, "Oh, Tokyo is a blast and you can always have contact via the internet with everyone and it may not be as long as we are gone, this should not be any problems", but then when I the last work in the studio and everybody had gone home , I ended up in our car on the way home, sobbing like a wimp while I ate Mc Donalds. Are probably more of a wimp than I thought.